För över 10000 år sedan då indianerna hade börjat komma till Nordamerika var förhållande tuffa.  Antingen fick man jaga för att få föda eller hitta de växter man kunde äta av. Speciellt jagandet kunde antagligen vara svårt för en ensam person. Detta var nog en av anledningarna till att indianerna levde i stammar. Så att man kunde hjälpas åt att göra livet enklare på alla plan.

Att definiera en stam är inte helt lätt. Men här på NE görs ett försök:

”stam, en på släktskapsmässiga, kulturella eller språkliga grunder urskiljbar folkgrupp i vissa samhällen, ofta med eget territorium.”

Apacherna

Apacherna var en indianstam som till en början hade sin boplats i sydvästra Arizona och sydvästra Mexico. Man tror att ordet ”apache” betyder fiende på indianstammen Zunis språk, men detta är inte helt bekräftat. De var en av de indianstammarna som var väldigt krigiska. De låg i princip i konstant krig mot de vita och comancherna, som var en annan indianstam i Nordamerika.

Geronimo

Geronimo, som egentligen hette Goyathlay (Han som gäspar) var en medicinman och krigsledare hos Apacherna. Han var väldigt fientlig mot de vita och man kan minst sagt säga att han hatade dem livet ut. Ironiskt nog blev han till slut tillfångatagen av dem och dog senare som krigsfånge i Ford Pickens, som den sista krigsledaren för Apacherna. Han fick sitt namn efter att han ledde en hämndattack mot staden Arizpe i Mexiko 1859.

Här ovan ser vi Geronimo (Goyathlay).

Chereokee

Cherokee var en av största stammarna i sydöstra USA (nära Tennessee i dagens USA). ”Chereokee” heter Tsá lagi på deras språk. Dess huvudstad hette Echota som senare flyttades till New Echota. Chereokee stammen styrde sydöstra delen och expanderade på löpande band efter att besegra olika andra indianstammar. Detta pågick under större delen av 1700-talet tills vändningen kom år då de förlorade ett krig mot cree-indianerna. Efter det började de att minska och runt år 1777 flytta delar av sin stam. De som flyttade kom att kallas de västra Chereokeerna och hade mindre lycka. De tvångsflyttades senare till ”Indian territory. De östra Chereokeerna hade dock större lycka då de utvecklade ett relativt ”normalt” samhälle och försörjde sig som bönder.

Cherokesernas flagga

Comancherna

Comancherna var en stor grupp prärieindianer som härstammar från shoshonerna. En del av shoshonerna lämnade prärien men de som blev kvar kom att kallas comancherna, eller Numunuu som de kallade sig själva. Men egentligen betecknade de aldrig sig själva som en stam, utan det var myndigheterna som gav dem namnet ”Comancherna”.

Hästar var väldigt värdefulla för Comancherna och använde dem till det mesta från slutet av 1600-talet. Detta gäller även för andra stammar och man målade ibland målningar för att hedra hästar som dött i strid, lite som kossor är för hinduer.

Här på bilden visas var comancherna befann sig. Området kallades Comancheria och det var här bodde som mest under 1800-talet. Deras befolkningsmängd var då mellan 20-30000 och efter det nordamerikanska indiankrigets slut var de nere på cirka 1600 personer.

Sioux

Sioux är ett samlingsnamn för en stor grupp indianer som är språkligt besläktade. Det var runt 30000 indianer som gick under ”Sioux” vilket gör dem till en av Nordamerikas största stammar. Det finns tre ”understammar” under det stora namnet Sioux. Dessa är Lakota, Nakota och Dakota. Under dessa tre finns ett stort antal stammar.

Precis som med de flesta indianstammar så förändrades mycket nära européerna anlände. De stammar som etablerat en handel med européerna fick självklart tillgång till moderna vapen tidigast. Siouxerna var inte en av dem så de tvingades sakta men säkert tillbaka västerut. Detta gjorde att stammar som inte var så mäktiga innan, numera var väldigt starka. Siouxerna var fruktade krigare men hade inte mycket att sätta emot utan dessa vapen. Senare fick dock även Siouxerna tag i vapen och blev sen dominanta i västra delen av prärien.

Större delen av 1700-talet ägnade Siouxerna åt krigsföring på olika håll men främst vid Missouri-floden. Detta ledde dock inte till något speciellt förutom att en stor smittkoppsepidemi bröt ut i slutet av 1700-talet vilket försvagade Missouri-stammarna.
De siouxer om levde till väster om floden fortsatte expandera sin mark i jakt på fler bufflar som var deras huvudföda. Siouxerna i öster försökte göra samma sak men bristen på bufflar var mycket större i öster och runt 1830 fanns det knappt några bufflar kvar öster om floden.
Bristen på bufflar och bison gjorde att man stal boskap från immigranter vilket resulterade i blodiga små strider.

År 1890 skedde en stor massaker i Wounded knee där ca 300 indianer blev slaktade. Ni kan läsa mer om det på denna sida.

Taoyateduta, även känd som little crow, var den första Dakota-hövdingen.