För 12000 – 40000 år sedan vandrade indianerna in i Nordamerika. Troligtvis har de kommit ifrån Asien och är i samma släkte som mongolerna. Indianerna vandrade ifrån Asien till Nordamerika för att leta efter nya jaktmarker. Först hittade man jaktmöjligheter i norr, där man jagade säl och fisk. Senare drog de sig söder ut och sedan väster och öst. Det var mycket rika jaktmarker som indianerna bosatte sig i. På den tiden i Nordamerika var det stor variation på djurarter. Allt ifrån mammutar till jätte bävrar. Indianerna ökade i människoantal, samtidigt som man utrotade de ena djuret efter det andra. Man kunde ta sig till Nordamerika vi sundet i mellan Sibirien och Alaska. För på den tiden var sundet (Berings sund) igen fruset. Troligen så delade man på sig och vissa gick mot Berings sund och andra gick åt andra hållet och hamnade i Norra Sverige och blev våran ursprungsbefolkning, samerna.

Indianerna kommunicerade på olika sätt. Självklart deras språk ifrån stammen, men när man träffade andra stammar använde man sig av teckenspråk. Man använde sig också av olika sorters signaler för att kommunicera med varandra på långt håll igenom röksignaler.

Det finns många olika fördomar om indianerna. Som i olika filmer där de framställs som vilddjur. Men saken är att inte ens namnet indian stämmer. Namnet är en fördom. Det var när Christoffer Columbus kom till Amerika som han trodde han kommit till Indian han namngav urbefolkningen till indianer.
Efter Columbus upptäckt började det vita européerna sakta gör sig bosatt på Amerika. Syd och Mellanamerika drabbades först, och de var inga problem för européerna att ta över Sydamerika. Indianerna hade knappt några resurser i syd, och de var inte lika giriga som européerna med sin guldfeber. Indianerna försökte göra motstånd med sina spjut. Innan de vita kom hade Sydamerikas urinvånare nått upp till 50 miljoner, men inom loppet av 200 år hade befolkningen minskatt med nästan 90 procent på grund av slaveri. Sjukdomar och tvångsarbete.
Att erövra Nordamerika tog dock lite längre tid. Under 1500 – 1800 talet hade européerna gjort många tappra försök för att kolonisera Nordamerika. De tyckte att de var värdiga att ta det berikade landet till deras eftersom de var så rika, så de tog bara för sig. De började i öst och fick mer och mer land o slutade senare i väst. De vita använde sig av våld, list och lögn för att kunna köra bort indianerna. Indianerna gjorde förstås motstånd på samma sätt som de jagade. De stred i små grupper, smygandes med list och överraskning. Som krigsbyte tog indianerna fiendens skalp, deras överste del av huvudet. Och vissa stammar torterade även fienden.

Det som gjorde det möjligt för européerna att ta över Amerika, var bortsett från striderna alla sjukdomar som européerna hade med sig. Indianerna hade så dåligt immunförsvar så de hade ingen motståndskraft på det sättet. Indianerna dog i bla tyfus, smittkoppor, schalkansfeber, mässlingen och kolera. När så många indianer dog blev det genast lättare för de vita att erövra deras land. Indianerna drevs som sagt sakta bort ifrån deras byar av de vita, och många indianer tvingades flytta till samma område de hamnade då i en ny miljö med nya levnadsvanor vilket de inte var vana vid.

Indianernas religion är en naturreligion. De är ett med naturen. Man dyrkar natur, växter, djur och himlakroppar (solen). De tror inte på någon gud, utan på flera olika andar som finns runtomkring de. Allt dött och levande har en ande runt om sig som hedras och respekteras av indianerna. Minsta lilla sak har en ande. De ber till andar när de ska ut och jag t.ex. sedan offrar de en del av bytet för att visa sin respekt. Vad man än skulle göra så bad man andarna om råd. I fall man strunta i det riskerade man att göra hela stammen ”illa”. Man respekterade de äldre mest, eftersom de var de som behärskade religionen mest. De var igenom de äldre som berättelser om andar och jorden gick vidare i generationen.

Naturreligion.